Stora nyheter!

Hej!
Jag vill redan från början varna känsliga läsare för att det jag ska skriva om idag. Är du rädd om nosen eller allmänt blödig så sluta läsa nu!
Det första jag ska berätta om var i förra veckan när jag var på jakttur med matte och gammelhusse. Jag gick i godan ro och sökte efter goda dofter när jag råkade ut för ett gäng små, gul- och svart-randiga, surrande bombplan. De bildade formation och gick till anfall mot min mest känsliga kroppsdel, nosen. Aj, vad det gjorde ont! Jag blev alldeles yr i huvudet och nosen svällde upp så jag började likna en bullterrier. Jag som i vanliga fall har en väldigt vacker nos utan extra boll ovanpå. På vägen tillbaks till bilen orkade jag knappt gå så sjuk kände jag mig, kanske mest i själen efter att ha blivit angripen av några små odjur. Dagen efter hade nosen fått rätt form och jag kände mig redo för nya uppdrag men en sak är säker, nästa gång ska jag bita först!



Sen ska jag berätta om något mycket roligare också. I fredags, när jag var ute med gammelmatte i skogen hittade jag en stor svart fågel som jag skrämde upp i ett träd. Jag testade att skälla lite på den, men jag kände mig osäker på om det var rätt sak att göra, så jag slutade skälla och sprang omkring en sväng i stället. Under en gran hittade jag gammelmatte och jag grubblade lite på varför hon låg där och skräpade, men hon viskade bara att jag skulle fortsätta så det gjorde jag.
Riktigt vad jag skulle fortsätta med hade jag ingen aning om, men rätt vad det var kände jag lukten av fågeln igen och skällde lite till och då small det! Och då ramlade det ner en stor svart klump nästan i huvudet på mig, det var så spännande, det bästa jag gjort i år tror jag. Jag längtar redan till nästa gång/ Frode


Träning pågår

Jag ligger i hårdträning numer och jag har det inte lätt det måste jag säga, jag förstår precis hur en cirkusartist måste jobba för att få till alla konster rätt.
Nu undrar ni så klart; vad tränar han på? Frivolter? Dans på slak lina? Balansera en boll på nosen?
Nej, jag tränar på att  stå på tre ben, och ni kan inte ana hur svårt det är. Jag har nämligen börjat känna ett behov av att pinka på träd. Jag vet inte varför, det verkar rätt onödigt men jag känner att jag måste och för att klara det så måste jag kunna stå på tre ben. I morse krånglade jag till det rätt rejält, jag vet inte riktigt vad som hände, men jag fick en hel gren under magen och fick pinka hängande i luften. Gammelmatte skrattade både elakt och länge, hon som går på två ben fattar ju noll. Men snart ska jag nog få ordning på det hela och då ska jag minsann pinka både här och där ska hon få se.

Annars så har jag haft det jobbigt på mina promenader för jag håller på att skaffa bil.
Jag tycker att matte behöver en egen så vi kan åka vart vi vill, när vi vill. Jag kämpar och bär hem alla bildelar som jag hittar vid vägkanten. Än så länge är det bara ett kulskydd som är användbart, men så snart jag hittar en ratt så tar jag hem den med. Matte får väl också bidra med någon del som sätet eller något sånt. I värsta fall så får vi väl bygga en Flinta-bil där vi kan spinga tillsammans jag och min matte.

RSS 2.0