Tillbaka från fjällen
Nu är jag hemma igen, med livet i behåll, trots att det vara nära ögat.
Nu undrar ni väl vad som hänt men det kommer jag att berätta senare.
Helgen började rätt lugnt med rödingfiske. Misa tyckte att det var spännande, hon försökte sig till och med på kikmete som ni ser.
Mina människor fick några fiskar som de blev så glada över, på bilden ser ni att Misa och Jonna tycker att fisken ser rätt läskig ut, vilka fegisar!
Jag passade på att ligga i solen och försöka bättra på färgen ett slag för det blev ganska tråkigt det där med fisket efter ett tag.
Tur att det blir matrast ibland som omväxling, vi fick hamburgare och pommes frites stekt över öppen eld, fast det var rätt snålt tilltaget för jag fick ingen egen burgare
På lördag sken solen riktigt ordentligt och jag fick sitta i skoterpulkan väldigt länge. Vi skulle åka till Sulitjelmaglaciären. Om ni tror att en glaciär består av en massa glass så tror ni fel, det är bara is och ännu mera is. Vissa år så kan man gå in under glaciären som ni kan se på den här bilden sen 2004, när Vilma var i isgrottan. Men i år var ingången stängd av drivsnö, jag tycker att det var lika bra, det verkar läskigt att krypa in under en glaciär, se bara på bilden att Vilma verkar lite orolig.
Men själva glaciären var stor och vacker, bara en massa blå is i jättelika block. Fast man bara ser en liten bit av den, det mesta ligger i Norge. Här ser ni oss, jag och min matte framför isväggen.
På söndag och måndag var det ännu mera fiske och det blir ganska trist efter ett tag, jag fick en liten röding att ha som min egen men den ledsnade jag på ganska snart.
Och det var på måndag kväll blev det spännande.
Jag gillar inte vatten! Jag är säker på att allt för mycket vatten kan vara farligt och jag fick mina värsta farhågor bekräftade.
Matte och Malin hade åkt före tillbaks till huset när gammelhusse skulle åka med skotern till ett nytt ställe för att fiska och det gick inte bra. Vi fastnade i massor av vatten. En skoter är gjord för att åka med, på snö, inte i 30 cm snösörja. Jag trodde att min sista stund var kommen, att jag skulle drunkna där innan jag ens kommit upp i unghundsklassen.
Gammelmatte ville att vi skulle lämna pulkan och skotern att tina ner i sjön i vår men efter två timmars hårt arbete så kom vi äntligen till land och kunde köra till huset. Den kvällen fick jag inte middag förrän klockan nio på kvällen, så det var verkligen nära ögat som ni kan förstå.
Fast husse säger att isen, under all snö och vatten, var minst 80 cm tjock så det var nog inte så farligt ändå. Det blir värre i maj när det börjar tina, då ska jag passa mig för svaga isar allt vad jag kan.
