Länge sen sist

Nu är det två månader sen ni hörde från mig sist, så ni kanske tror att jag lämnat jordelivet men så är inte fallet. Däremot har gammelmattes dator varit nära att lämna in. Det är inte så kul att skriva och sen se skärmen svartna och alla mödosamt hopknåpade ord försvinna ut i cyberrymden, eller vart de nu tar vägen. Datorn har i alla fall tillfrisknat nu, kanske den haft svininfluensa eller nåt.
Det påminner mig om en rolig historia jag hörde om en tiger, ett lejon och en gris. Både tigern och lejonet var malliga över hur rädd alla människor var för dem, men slutklämmen var att om grisen nyser går hela välden och vaccinerar sig och det stämmer ju, nästan alla människor har vaccinerat sig. Fast jag har inte fått nån vaccin och det kunde nog gått illa. Jag tror nämligen att jag haft svininfluensa i min stackars nos. Gissa hur det känns att nysa så att nosen slår i golvet minst 200 gånger per dag, det är så jag haft det. Ja, så har vi alla haft det. Helga var sjukast, men hon är ju äldst förstås. Sen var Misa också ganska risig ett tag, men nu är vi friska allihop igen. Så vi slipper sitta som tomtegubben och ropa att, nu vill jag ha medicin, medicin, medicin, med det samma, på julafton.

Här kommer en sammanfattnig över vad som hänt sen sist.



Så här såg skogen ut redan i mitten av oktober och det var bara början på allt snöande. Om det bara varit för snön så hade det kanske gått att fortsätta jaga. Men det töade och frös om vart annat så att det blev hårt och fruset på marken. Mina tassar blev alldeles såriga och när mina jaktkamraer skulle smyga så lät det som att gå i knäckebröd ungefär. Därför var det väl det samma att ta en ledig helg och åka på långresa till Tromsö.




Här ser ni mig och Ronja i Abisko. Vi skulle kika på nåt som kallas lapporten. Men jag såg varken papperslappar eller same-lappar och någon port fanns det inte heller, så det var inte mycket att se.
 


På lördagen träffade jag en gullig gubbe som tyckte att jag var en snygg hund och gav mig den här fina rödgula rosetten. Men den snubben som dömde på söndagen var en riktigt ful typ. Om jag kunnat så skulle jag pinkat i hans skor, för enligt honom så ser jag inte ut som en finnspets utan kanske som en mops eller en golden retriver. En trea fick jag, det är ju skrattretande.



I Tromsös hamn kollade vi på båtarna. Jag tyckte att det var lite skrämmande där. Jag ville inte trilla i havet till alla hajarna och andra läskigheter. Däremot gillade jag gågatan, men där fick jag inte vara länge för det ekade så bra mellan husen när jag skällde på alla duvor.



Ja må hon leva, ja må hon leva, sjöng jag för matte när hon fyllde 20 år i november. Jag hade fått ett kort av Malin som det stod Aj lav juu på, som jag hade runt halsen. Hon börjar bli ganska gammal nu, matte. Ungefär 10 gånger äldre än mig som fyller två år på nyårsafton. 

Sen kan jag meddela att livet är stentråkigt nuförtiden. Det händer ingenting! Matte bara pluggar, hon ska snart ha tenta på två kurser och sitter med näsan i böckerna, när hon inte sitter framför datorn och ser på föreläsningar. Ibland brukar jag försöka hjälpa henne med studierna. Då hoppar jag upp på skrivbordet och går omkring i böckerna lite, för att försöka suga upp kunskapen med tassarna så att säga. Synd bara att allt står på engelska, vilket inte är min starka sida.



En dag hände i alla fall något annorlunda, jag hittade en annan finnspetskille under en stol i vardagsrummet. Hur han kommit dit är för mig en gåta, jag hade inte märkt att han gått dit. Han såg ut precis som jag men var väldigt tystlåten, inte ett ljud sa han, fast jag såg hur han rörde på munnen. Jag försökte peta på honom med tassen och då petade han tillbaks! Sen ville jag att han skulle hänga med mig för att se hur jag bor men det ville han inte, han bara sitter där på golvet i vardagsrummet den tråkmånsen.



Nu vill jag passa på att önska alla en trevlig helg med många tuggben. Sen hoppas jag att ni alla firar min födelsedag men gärna utan raketer för det låter så illa och ser rätt läskigt ut. Stackars alla hundar som är rädd för raketer.

GOD JUL från Frode

Malin

Oj oj! Vad Ronja växt sedan Tromsö. Jag har inte alls märkt att hon blivit så stor på så kort tid! Det är märkligt vad lite man ser när hunden står mitt framför näsan på en.

Tarro & Selene med flock

Vi önskar er en riktigt god jul och hoppas du och dina hundkompisar får många goda ben av tomten!