Det ska vi fira....


Jag har många saker att fira nu.
Först vill jag fira årets sista tjäderhöna tillsammans med matte. Numer är det visst inte tillåtet att jaga dem, men det hindrar ju inte mig från att skälla på dem.



Det var i slutet av oktober och fast det kommit mycket snö hemma så hittade vi ett berg som hade ett lagom snödjup där det gick bra att springa och gå och där det fanns fågel. Det var en riktigt trevlig dag när vi lagade lunch ute och mådde gott.




Nummer två på min firarlista är att gammelhusse har blivit en riktig gammelgubbe, han har fyllt 50 år. Mina klor räcker inte till för att räkna, jag får nog låna klor av både mamma, Ronja och Bolla för att få ihop det hela.
Det var många som åt middag här i alla fall. De andra, hungriga hundarna, gick i cirkel runt bordet för att kolla var det fanns mat (både Tilda, Bolla och Mikko var här, är det fest så är det), men jag gjorde som tjuren Ferdinand, tog det lugnt!



Gammelhusse fick många presenter, en av de märkligare var en bit av ett träd, delad i två delar. Innehållet var föga upphetsande tycker jag, en flaska. Om det varit en bit grillad kyckling skulle jag ha blivit mer förtjust. Men eftersom att minst en flaska blev tom under kvällen så är det väl tur att gammelhusse fick en ny.



Sent på kvällen när allt var bortstädat och jag fått tillbaka min säng så såg jag ut så här....



Men det är inget mot hur gammelhusse såg ut dagen därpå.

Nästa sak som ska firas är den viktigaste av alla, mattes födelsedag.
För första gången så kan jag inte fira den med pussar på sängen eftersom jag är här och matte i Umeå, men jag fick hjälp att skriva ett eget kort. Eftersom jag inte kan bokstäverna så fick jag sätta ett tassavtryck och det var inte så trevligt att få färg kletat på min bästa framtass, men vad gör man inte för mattes skull.



Den sista bilden visar något som inte är värt att fira, massor med snö. Det är nog slut på jaktdagarna nu, det är knappt att jag och gammelmatte når upp ur snön men vi har fortfarande en tupp kvar där ute.



Till sist vill jag berätta att jag ärvt ett hedersuppdrag som Helga hade. Nämligen att lojalt sova när gammelmatte gör det. Tidigare var det alltid Helga som såg till att natta gammelmatte de kvällar och dagar hon förbereder sig för nattjobbet, nu är det mitt jobb. Redan första kvällen efter Helga lämnat oss så kände jag att det var mitt ansvar att ta över efter henne så jag knackade på sovrumsdörren och bad att få bli insläppt och nu sköter jag det varje kväll som gammelmatte ska jobba. Ett hårt jobb, men det måste göras.