En sån dag..

I onsdags hade jag en riktigt bra dag. Min gammel-matte var nära ett förstapris på jägarprov. Hon hade både bra fart och sök eftersom hon gick dit jag hade en chans att hitta mycket fågel. För min del är jag ju beroende av att bli skjutsad dit fågeln finns, så det fick hon godkänt för.
Sen var hon ganska bra på smygdelen. Jag skällde tre fåglar, två hönor och en tupp, och hon skrämde bara en av dem. Trist nog var det tuppen som flög, jag kände mig särskilt sugen på honom, har inte fått någon tupp på hela hösten. De två hönorna sköt gammelmatte i alla fall, vilken ger henne rätt bra poäng på skjutdelen också.




När det gäller fotodokumentationen så blir den bara nöjaktig. Den enda kameran var nämligen mobiltelefonens och om jag hade fått den där tuppen så hade jag nog velat haft högre kvalitet på bilderna. Men det fick väl duga.
På det stora hela så blir det alltså höga betyg på gammelmatte denna dag.
Jag är nöjd!
Frode


Jag har fått ett osynligt andrapris på jaktprov, till vilken nytta?

Det finns en rolig historia om försäljaren som säljer både båt, båttrailer och bil, samt metkrok, till mannen som ska köpa tamponger till sin fru. Det har nästan min gammelmatte råkat ut för. Fast hon skulle köpa hörselproppar hade hon tänkt. Alltså gick hon och gammelhusse in på järnaffären för att köpa, ja ni minns vad - hörselproppar.
Tror ni att det blev några? Nej, istället kom hon ut med en ny Gore-texjacka och en Garmin Astro med tillhörande halsband som jag ska ha på mig. Det kostade nog åtskilligt mer än hörselproppar misstänker jag.
Nu kan i alla fall matte se vad jag har för mig, hela tiden. Hund sitter, står det. Fast jag bara luktar lite extra på ett ställe och om jag är hård i magen och behöver ta i lite extra länge så kanske det står att hund har ståndskall.



Första dagen jag hade halsbandet på mig så fick matte skjuta fågel i alla fall, så det var ju bra. Den här gången var det gammelhusse som gick med oss på jakt.
Vi hittade en renkalv som nyss blivit dödad av något läskigt rovdjur så jag blev lite rädd ett tag. Det blev matte också förresten, hon ville gå sin väg fort innan lodjuret eller björnen skulle komma tillbaks och lägga två människor och en liten hund till sitt matförråd.



Sen var det, det här med jaktprov. Jag har haft det lite problem med uppladdningen inför jaktprovet. Eller rättare sagt var jag våldsamt uppladdad, men inte för jakt precis. Ronja har nämligen precis löpt klart, så jag har laddat upp med svält och kärlekstårar. I dag var faktiskt första dagen jag kände för att äta på en knapp vecka, så just nu är jag nog som den enda tjädertuppen i Reivoreservatet kommer att vara i vår- både seg och mager. Det var nämligen gott om hönor och ont om tuppar på jaktprovet.
Jag kutade i alla fall på det värsta jag kunde och skällde på de fåglar som jag hittade, sen kom främmande karlar och skrämde fåglarna för mig så jag fick leta nya. Tacka vet jag matte, hon skjuter i alla fall fågeln.
På lördag kväll fick jag veta att jag var dagens bästa hund och att jag fått ett andrapris. Men var är det priset?  Jag har i alla fall inte sett till det!

 

Till vänster sitter Gunnar Andersson, han skrämde mina fåglar på söndag.
I mitten sitter Leif Hedlund, han skrämde mammas fåglar båda dagarna.
Och till höger sitter Staffan Forslund som skrämde mina fåglar på lördagen.


Lidingöloppet och annat trist



Tror egentligen inte att hotellsemester är min grej. Visserligen fick jag hälsa på matte hemma hos henne i Umeå. Två gånger till och med (på väg bort och hem). Hon bjöd på tacos och eftersom hon har det ganska trångt så går det bra att sitta i soffan och kolla in allt som finns på bordet, ungefär som att bo i husvagn alltså.
Annars var inte resan  nån höjdare för min del, men en riktig höjdare fick jag se i alla fall i Stockholm.
Ni kan inte tro så höga hus det finns där.
Tur att man inte är en kissnödig liten valp och måste bo på översta våningen i den villan.



Stor del av tiden vi var borta fick jag sitta i bilen, inte fick jag gå och titta på gamla båtar eller uppstoppade tjädrar heller. Gammelmatte tror att det skulle ha blivit liv i luckan om jag fått lov att gå på Naturhistoriska riksmuseet, fast jag vet inte om jag skulle våga eftersom det lär finnas björn där.



På lördag var det evigt promenerande och det var ju klart bättre än att sitta i bilen. Gammelmattes fötter glödde efter att ha vandrat runt på Lidingön. Först skulle man gå till starten och sen tillbaks och sen var det att gå till målet och tillbaka igen. Vi var nästan de enda hundarna på plats men det var desto fler männinskor. Tror inte jag sett så mycket folk någon gång förrut och de som pratade med oss tyckte Ronja var sötast och det var ju också trist.
Sen bar det i väg till Åland och då blev bilen konstigare än vad den brukar vara. Gammelmatte och gammelhusse lämnade oss och sen började det bullra och skaka och gunga. Tur att det bara höll på i två timmar, hade det varit längre så hade nog Ronja blitt spysjuk, hon som bara kräktes i bilen när hon var liten.
Den där utställningen var också trist, inga rosetter fick jag och sen blev det mera gungande i bilen, trist!



Tack och lov så kom vi hem tillslut och kunde vila ut oss efter resan och det var inte trist.



Trist är det också att gammelmatte bara skjuter fågel tillsammans med mamma. Hon tycker mamma sköter sig så bra i år och gör det mesta rätt. Få se hur hon sköter sig nästa helg då vi ska på jaktprov, då kanske hon får fnatt och börjar skälla på lavskrikor istallet, ha ha.



Förra helgen jagade jag med både matte, gammelmatte och Malin. Någon fågel såg vi inte i skogen. Det var inget flyt alls, trots att jag blivit försedd med Garmin Astropejl och allstå var en riktig high tech-hund. Det är en stor miss att det är jag som är uppkopplad mot en satellit, det borde så klart vara tjädertupparna som är det.
I såna fall skulle vi ha sett vilken gäng som satt på vägen och gonade sig i solen långt bort från rätt jaktområde.




RSS 2.0