Det började med ett riktigt uppsving, först flyttade mina bröder och sen blev jag championjon.
Kungschampinjon, tror jag till och med att det var. Inte var det då nån skogschampinjon, det borde man väl bli på jaktprov.
Vi var hem till matte i Umeå och sen for vi till Vännäs där jag träffade en gullig tant som tyckte att jag var en snygg hund med vacker päls. Det var flera andra snygga hundar där också så jag blev bara fyra men det räckte så bra med det. Vann gjorde mammas lillebror Fort Hjort Jeppe och jag blev riktigt avundsjuk när jag såg hans stiliga huvud som nog var ett nummer grövre än mitt.



Sen kom den första svackan, den stod gammelmatte för. I ett anfall av sinnesförvirring betalade hon en massa pengar för att någon skulle göra henne blind och sängliggande. Jag var tvungen att ta hand om henne i flera dagar där hon låg i sängen och såg död ut. Hon har haft glasögon sen hon var en valp och nu har hon fått för sig att hon ska slippa dem. Efter vad jag har sett stämmer inte det, nu vimlar huset av läsglasögon och solglasögon i alla former.  Fast hon påstår att hon ser bättre än tidigare, men jag undrar.

Efter det var det uppåt igen, Jag och matte visade upp oss i Gällivare och vi var så vackra att vi vann. Jag fick särskilt beröm för min svansföring som var alldeles utmärkt. Hur mattes svansföring var vet jag inte men den var säkert bra. Det var på tiden att matte tog kopplet, hon har oftast lämnat det till gammelmatte för att hon blir så nervös säger hon.



Det finns väl inget att vara nervös över tycker jag. Antingen så springer jag eller också så vägrar jag, det bara är så och det får hon finna sig i. Det är helt beroende på vem som gått före mig om det är en snygg tjej som luktar gott så måste jag få chansen att lukta eller hur? Det är bara naturligt. 

Svacka nummer två är djup och pågående. Gammelhusse har haft problem med knäet hela våren och i onsdags skulle han laga det och det höll på att gå illa. I stället för fram och tillbaks till Piteå så fick jag sova över i Piteå i en stuga medans gammelhusse låg på IVA med en massa sladdar och slangar och det var inte planerat. Jag hade inte ens packat det viktigaste för att övernatta, men det gick i alla fall. Dagen efter fick vi åka hem och gammelhusse är visserligen vaken och sitter upp men han är ingenting för Lidingöloppet om man säger. Jag hoppas att han får upp farten till i höst annars är det illa.
Dessutom har jag fått en hint om att svackan kommer att fördjupas inom den närmsta tiden men det får ni väl höra mer om sen.
Frode