Nu är det nåt elände på gång...
om jag nu har några? det är frågan.
Jag känner att situationen håller på ett glida ur mina tassar, det är nåt jäkelskap på gång här hemma och det känns inte alls bra.
Mamma är inblandad i det hela det är helt klart. Om ni kunde se henne så skulle ni förstå vad jag menar; hon är tjock och helt naken om magen är hon också. Som jag sa, det är nåt jäkelskap på gång och det kommer inte att bli bra för mig, det är vad jag tror.
Som ni ser på bilden ovanför så är jag i alla fall lika snäll som vanligt. Jag har alltså anledning att ha ett väldigt gott samvete. Jag är nog den "snällaste" finnspetsen som funnits i detta hus tror jag. Ingen annan har i alla fall kunnat vara lös utan att sticka, som jag kan. Ingen annan har varit lika bra på att bära hem nyttiga pinnar, som jag är. Ingen annan har vaktat sängen lika bra som jag kan, och så vidare. Jag är helt enkelt bäst.
Kanske inte alltid bäst på utställning, det var nog Stina som dog då jag föddes, som var bäst på det. Men i bland är jag bra på det med. I Torneå i februari gick det i alla fall inte så bra. Jag hade visst för hårt ringlad svans, men vad får man när man utsätts för såna spritångor som vad jag och gammelmatte råkade ut för där. Har visserligen hört talas om att det ska tas supar både för det ena och det andra, men så många så tidigt?! Fast det var ju finsk tid förstås.
Den bästa, mest kärleksfulla uppvaktaren är jag också, det ser ni väl. När Ronja löpte för ett tag sen visade jag mig från min bästa sida. Hade bara Ronja varit aningen mer samarbetsvillig så skulle allt ha blivit mycket bra. Jag gillar tanken på Finska lappspetsar. Mina fantastiska egenskaper och Ronjas medelmåttiga borde bli något extra. Det Ronja är bäst på är egentligen att äta fågelfrön, möss, hästskit och annat som jag tycker är riktigt äckligt, men hon måste väl få vara bäst på något och jag har inga ambitioner på att vara den bästa avfallskvarnen.
Annars har gammelmatte haft en period av vanligt vinterfnatt. Varje vinter får hon för sig att något väl fungerande måste rivas bort för att ersättas av något annat som fungerar på samma sätt, men har en annan färg, typ.
Det här året var det köket som drabbades. Jag tror att hon missförstått begreppet köks-ö och öppen planlösning. Tror inte att det innebär att man ska sätta spisen mitt på golvet och förvara grytorna i hundsängen, men så var det i alla fall ett bra tag. En sak som både mamma och Ronja gillade var att bull-teven stod på golvet. De satt utanför och tittade på både bullar och köttfärs som snurrade runt, runt där inne. Jag brydde mig inte för som jag sagt tidigare är inte vanlig mat mitt intresse, endast filéer är bra nog.
När matte var hemma i februari var vi ute på en mysig skidtur. Vi fikade i en solig, snöig backe och kände att snart är det höst igen. Kanske ni andra tycker att det är våren som är på G men jag hoppar över både den och sommaren och siktar in mig på den bästa tiden, det vill säga hösten. Tänk att få sträcka ut kroppen genom skogen en tidig morgon i september, jag blir rent tårögd när jag tänker på det.
För någon vecka sen hämtade vi hem den här krabaten som "lagt näsan i blöt" för sista gången. Gammelhusse har ett par mårdfällor som han brukar ladda på hösten och det brukar bli en eller ett par mårdar varje vinter. Malin som nyss skrivit Jägarexamen var med och hämtade fångsten. Undrar om hon blir klar med skyttedelen innan hösten så hon kan följa mig till skogen med gevär på ryggen?
När det är lös snö är skoterkörning inget latmansgöra, det kan tvärt om handla om hårt kroppsarbete. Gammelhusse körde upp ett nytt skoterspår där mattes mormor kan åka skidor. Efter det träffade vi honom och matte hann knäppa detta kort på hans rykande huvud.
Rykande andedräkt har man väl hört talas om men ett rykande huvud är mer ovanligt tror jag.
Nej nu får det räcka för idag, Jag skriver snart och berättar hur det går med tjockismamma. Om det är som jag tror, så kommer konkurrensen om platsen som den gulligaste hunden i huset att hårdna snart. Men jag ger mig inte, jag är bäst!
Frode