Det blir bara värre och värre
Mitt livsutrymme är numer reducerat till ett minimum. Råttgänget har tagit över totalt, de är överallt, de tar mina saker och människor som tidigare brytt sig mest om mig ser mig knappt längre. I och för sig kan det bero på att jag ligger gömd under sängen så att inte råttgänget ska hitta mig och ta mig och övermanna mig som de gör med Ronja. Jag har ju sett hur hon brukar ligga och kippa efter andan, med alla fyra över hela sig.
Det är kanske orättvist att kalla dem för råttor numer. Jag måste godkänna att de allt mer börjar likna mig, fast utan min skönhet vill säga. Om jag tittar lite på dem i smyg så blir jag allt lite stolt över mina bröder och jag ser fram emot att de blir lite större så att vi kan umgås på lika villkor. Om jag får träffa dem när de blir större vill säga, jag har hört talas om att de bara ska stanna två veckor till ungefär.
I förra veckan fick Ferry och Malin för sig att de skulle blogga, det var tur att Ferrys tekniska kunskaper inte räckte för detta. Han bara kollade på hemsidan och såg på bilder av sig själv.
Nästa helg drar utställningssäsongen i gång för min del. Då åker jag till Piteå och börjar jakten på cert för att bli champinjon som mamma. Sen ska jag till Vännäs, Gällivare, Trondheim och sen tillbaks till Piteå igen. Efter det är det bara en månad kvar till fågeljakten börjar och därmed jakten på jaktmeriter.
Ja ni hör, mitt liv är en jakt hela tiden. På lugn och ro, på rätten att umgås med mina vänner, på rätten till mina leksaker, på cert och på jaktmeriter. Jag kommer nog att bli utbränd tror jag.
Frode