Höst och jakt

Sist jag skrev så klagade jag ju på mina jaktkamrater men jag är glad över att kunna säga att de skärpt sig och utfört sin del av jobbet hyfsat bra. Sen har gammelmatte envisats med att jaga med filmkameran ett par gånger också, och då blir det ju inget fällt vilt. Om man nu inte har en James Bond-kamera förståss.




Jag är också glad och stolt över att mina småbröder börjat skälla fågel så smått. Både Hellner (Arrax) och Ferry har haft tur och fått fågel i backen. Jag önskar dem alla fortsatt lycka till.

Gammelhusse har varit ute med Seidi, älghund, och jagat storvilt och nog ser den stor ut älgtjuren, där den ligger. Varje stek vägde 43 kilo så det var en riktigt stor älg, den andra 18-taggaren som gammelhusse skjutit. Den förra hade ett guldhorn som ligger i badkaret i källaren, inte precis någon hedersplats. 



Den här hösten har mest bjudit på regn och åter regn, men ibland har solen faktiskt lyst på mig. Här sitter jag och väntar på att renskaven ska bli färdigstekt så jag kan få smaka. Vi kan ju bara hoppas på att det slutar komma nederbörd snart för annars kommer vi nog att snöa över vad det lider. Den första snön har faktiskt redan kommit men det mesta har tinat bort.



Det är oklart om Bina förstått att hon är en fågelhund. Hon tror nog att hon är någon form av sork och lämmelhund för hon är ganska ivrig på att jaga under stubbar och liknande. Hon har nog inte fattat att man måste lyfta blicken för att se det som verkligen är av intresse för en riktig finnspets.
Det är fortfarande massor med lämmel i skogen och de är ju så roliga när de skäller tillbaks. Jag träffade en lämmel hemma hos mattes mormor och morfar för två veckor sen. Det var en riktig galen typ som hoppade högt för att bita mig i nosen. Jag tittade på den i nån minut och sen lät jag den gå, det är inte värt besväret att bry sig. Tala om att lämlar har storhetsvansinne.



Helgen som gick var jag på jaktprov. På lördagen sprang jag på som vanligt men på söndagen var jag inte i nån form, det gick verkligen tungt. Jag kräktes i bilen på väg hem och nu mår jag pyton, orkar knappt gå ut för att kissa. Jag hoppas att det känns bättre snart annars blir det nog besök hon den snälla veterinären, Stella, som fixade min öroninflammation tidigare i höst.
Jag hoppas att jag är på benen till helgen för då kommer både matte och Malin hem för att följa mig till skogen.




Kommentarer
Postat av: Tarro

Krya på dig Frode!!

Ja denna höst har verkligen regnat bort, så trist!

2011-10-11 @ 21:19:25
URL: http://mittstudieliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0