Påsk
Jag har vågat mig fram till datorn nu, annars ligger jag mest och trycker i min bunker, i säkerhet från råttgänget.
Jag måste i alla fall erkänna att version 2.0 inte var så hemsk som jag trodde. De är sååå mycket stillsammare än mina bröder, Hellner, Ferry, Molle och Guld-Klas. Gammelmatte säger att de är light-versioner av keeshondvalpar som i sin tur är light-versioner av finnspetsvalpar. Men de är små, lurviga och anses söta och de konkurrerar om uppmärksamheten i alla fall.
Påsk firades i vanlig ordning med uteaktiviteter. Vissa av den mer rörliga sorten och vissa lite lugnare. Det gäller att börja pressa i solen så man får den rätta färgen inför sommaren, förstår ni.
När jag inte softade i solen åkte jag skoter. Det var så kallat skrammelföre, det vill säga man körde vart som helst, hur som helst. Till och med gammelmatte kunde gå ovanpå skaren och då är det bra hållfasthet, det försäkrar jag er.
När alla andra satt och fikade fick jag ligga för mig själv på skoterkälken. Det beror på att om jag lägger mig vid elden och ryggsäcken så får alla andra hundar ligga vid sidan. Lååångt vid sidan. Inte för att jag är diktator precis, men närapå. Jag låter i alla fall som en diktator påstår matte.
Vi åkte massor av skidor också, kilometer efter kilometer och det var så härligt. Jag och Bina älskar att springa och vi såg både tjädrar och älgar i skogen. Dessutom såg vi spår efter ett konstigt djur som hade haft en kälke med sig och åkt i nedförsbackarna. Det såg åtmistone ut på det sättet. Gammelmatte säger att det var en utter. Nån sån har jag aldrig träffat, undrar hur den ser ut. Kan den ha utfällbara medar under magen kanske?
När man åker så mycket skidor, utan skidor som jag gör, kan man få skavsår på tassarna och det råkade jag ut för. Det blödde om mina trampdynor och jag kände mig ganska ömfotad. Då är det tur att man kan få tassikyr. Malin smorde och masserade och jag slickade och slickade. Varför smörja det goda på tassarna i stället för direkt på tungan.
Titta på mig, är inte detta en lidande hund?
Till sist vill jag bara nämna påskmiddagen som var en riktig höjdare. Tjäderhöna, skälld av mig och skjuten av matte. Sen drygade vi ut det hela med en tupp som gammelmatte och mamma ordnat.
Stekt tjäder är mat för gudar - och det passar mig.
Som avslutning vill jag skicka ett jättegrattis till brorsan Uro (Ole Einar B) som blev Svensk utställningschampion i lördags. Välkommen i champinjonklubben!
/Frode