Resan till Umeå (juni del 2)

Vi har varit på utställning i Vännäs och på vägen dit passade vi på att hälsa på Risti -lapphundsvalp. Hon bodde på ett jättefint ställe med en stor äng och en sjö nedanför.
När jag såg henne kände jag verkligen att jag kan stå för mitt motto att det är bättre med en såld valp hos någon annan än fem i köket hemma hos mig! Jag tyckte nämligen att Risti blivit förtjusande söt och jag blev verkligen glad att se henne, nu när jag har henne på stort avstånd.
Tror att Risti såg lite skeptiskt på mig, hon kanske mindes att jag inte var stormförtjust över att umgås med henne och råttgänget tidigare.



Vi sov i mattes lägenhet i Umeå och sen åkte vi till Vännäs på morgonen efter. Det regnade på oss där. Det gör inte mig så mycket, men Bolla tål inte att bli så blöt innan hon börjar likna en urvriden skurmopp. Det är bättre att ha lite lagom med päls och inte så mycket som Bolla, när det regnar.
Det gick rätt bra för oss. Vi som har prefixet Skarjaks alltså. Hunden från Älgstigens kennel (Bina) har inte riktigt den rätta färgen ännu. Hon ser lite grand ut som en finnspets med en touch av finsk lapphund d.v.s. röd med svarta hårtoppar. Men hennes pappa såg lika dan ut tidigare, och nu är han vackert röd, så med tiden blir nog Bina en av oss, tror gammelmatte i alla fall. 



På utställningar kan det hända mycket och mycket ska men se innan ögonen trillar ut. Dansande hundar är en av dessa saker. Euphoria var musiken och nog var hunden duktig men inte såg den ut som Loren precis. Innan jag skulle få för mig att bära mig åt på det sättet offentligt. Man måste tänka på sin värdighet!



Helgens höjdpunkt var i alla fall att jag fick träffa Misa, min barndoms kärlek. Hon var lika söt som jag mindes henne och vi blev nog lika glada att träffas.



När jag var liten så hade jag bestämt mig för att gifta mig med Misa. Vi nospussades och lekte varje dag och plötsligt var hon bara borta, och inte fick jag ta adjö ordentligt heller. Senare fick jag veta att hon flyttat ihop med två av Helgas söner, Mattis och Ville, och där har hon det nog bra. Kul att träffa henne var det i alla fall. Jag har så mycket tjejer att jag knappt kan hålla koll på allihop, men Misa hon var min första kärlek och gammal kärlek rostar aldrig!

Frode




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0