- Min nya kompis och vad en beagle kan hitta på

Min nya kompis och vad en beagle kan hitta på

Maj 2, 2012 23:18

Jag har fått en ny vän som heter Emil och kommer från Östersund. Han är stor och stark och en riktig snygging och det bästa av allt han sa att det syns att jag är en riktig kille. Alla som säger sånt gillar jag. Jag ska bjuda honom på tjäder nästa gång han kommer har jag tänkt. För jag hoppas att han kommer snart och att råttgänget flyttat då, så att jag fått fri tillgång till alla husets rum igen. Köket, husets hjärta är nämligen fullständigt belägrat av dem. Och utan kök blir det ingen stekt tjäder.

Råttgänget lägger sig i det mesta och sliter, biter och drar. Om någon vill ta kort på mig så är strax någon av dem där och försöker ta kameran genom att rycka den till sig. Skulle tro att kameran blev kortlivad i deras sällskap.

Det lär vara så att sköna maj är här har jag hört. Den som sa det hade utan tvekan vinterpälsen kvar. Det är grymt vad det blåser kallt. Jag var ute på sjön för att fiska en abborre igår men det blev ingen lång stund bara för det var så kallt.
Sen satt jag på viltspaning i bilen på väg hem men jag såg bara en tjädertupp och åtta duvor, tre renar och en trast.
Inga fjäll-lymlar finns det i vår heller. Bra för Bina när hon ska koncentera sig på fågel till hösten. Dåligt för alla hungriga rovdjur och alla djur som blir uppätna i stället för lämlarna.

Vad jag egentligen tänkte berätta om är vad en av mina hundkompisar, beaglen Aya gjort.
Jag vet inte riktigt hur hon tänker (om hon alls gör det) men vad hade hon på taket att göra? Finns det harar på hustaken i Arjeplog? Och rör det sig i såna fall om påskharar som lägger ägg eller?
Jag vet med säkerhet att det finns tjädrar på en del tak, till exempel lastbilstak, men ställer mig tvekande till hur många flygande harar det finns.
Ser ni kyrktornet bakom till höger om tjädern? Förstår ni nu att det finns stadsnära tjädrar i Arjeplog. Men jag hävdar att det inte finns några flygande harar.

Nu undrar ni säkert vad jag surrar om, men det är faktiskt så att Ayas husse, Tomas, fick ett telefonsamtal från en granne som undrade om han visste att det gick omkring en hund på husets tak. ?????
En hund på taket, nej hans hundar var alla tre i hundgården på marknivå, möjligtvis satt någon av dem på en snödriva. Men efter att grannen hävdat att han med säkerhet sett en beagle passera skorstenen på sin väg mot garagetaket och att han var helt nykter och inte led av hallucinationer började Tomas tro på saken.
I hundgården stod en stege strategiskt placerad (lämpad för klättrande beaglar) så det var bara att kliva upp och titta efter på taket. Och mycket riktigt, där satt Aya och lät sig efter lite funderande villigt lyftas ner tillbaks på markplanet. Tur att hon inte gick ner på egen tass, det kunde ha gått illa.

Att klättra på stegar är inte det enda en beagle sysslar med. De äter allt också och då menar jag allt. Bina biter på yllesaker och skosnören och sånt men hon har aldrig ätit upp en hel wettextrasa. Det gjorde Ayas mormor Tessie. Tomas hade lagat god mat och spillt och torkat upp med disktrasan. Och i ett obevakat ögonblick sa det slurp och så var trasan förvandlad till beaglemat. Den kom sen ut i form av små rosa bitar inbakade i det som normalt brukar vara avfallsprodukterna av en beaglemiddag.
Min slutsats är alltså följande, det finns hundar och så finns det beaglar.
/Frode

Allmänt