Mitt liv som hund

 Hej!
Nu är sommaren här och det med besked, mellan 20 och 25 grader varmt om dagarna och massor med sol. Det har gett mig en ny titel, jag är en stekare. Jag vet inte riktigt om jag gillar definitionen som finns på Wikipedia som börjar med flottigt Runar-hår och brun-utan-sol, nej det är inte min grej för jag är en sol-stekare. Jag solar så fort jag får chansen och ju varmare det är ju mer njuter jag. Jag älskar solen helt enkelt.
 
Fast det har inte bara varit sol den senaste tiden, det har varit smärtor som nästan inte kan nämnas. Jag vill bara påpeka att när Jonna och Ronja gnäller om att det är besvärligt att föda valpar så vet jag något som är mycket värre. Inflammation i den bakre regionen med påföljande narkos och allmän misshandel med sprutor och mediciner. Timmarna efter narkosen var inte så kul, hur jag än försökte gå så vek sig benen och jag trillade omkull.
 
 
..Och sedan fyra dagars tratt-tortyr. Det enda positiva var att min plats som husets regent ytterligare befästes. Ronja, Jonna och Bina tyckte jag såg ännu mer skräckinjagande ut med en tratt på huvudet, den förstärkte morrningar och skyddade matskålen från objudna gäster också. Så det var inte bara dåligt.
 
 
Efter jag kommit ut ut tratten så kändes det mycket bättre. Det gick att sitta vid bordet igen och kolla om det fanns nåt schysst käk. Med tratten på huvudet fungerade det rätt dåligt att hoppa upp på en stol.
Oxfilépizza är klart godkänd, annan pizza tycker jag inte är mycket att ha men oxfilébitarna går ner, eller om det är hästkött eller färgad fläskfilé man kan aldrig så noga veta.
 
 
Jag skulle plocka upp en bit oxfilé från pizzan (kom inte och säg att jag är bortskämd) och när jag precis siktat in mig på rätt bit, blev gammelmatte sur och skrek nej så det enda jag hann få med var en bit paprika. Den släppte jag ner på golvet, eftersom den inte alls motsvarade mina förväntningar. Det är i alla fall ingen risk att det blir kvar något på golvet som går att svälja, det sköter Ronja om, hon äter allt.
 
 
På tal om något helt annat så är änglavakt bra att ha.
Det hade jag och gammelmatte när vi åkte till Arvidsjaur för att besikta husvagnen. Det visade sig nämligen att det ena däcket inte alls mådde bra. Det var ett jättestort hål på insidan och bara lite av det innersta lagret återstod innan det skulle ha blivit en stor smäll och vem vet hur det skulle ha slutat. Kanske jag blivit en änglahund.
 
 
Vi sov en natt i husvagnen och det är ganska mysigt. Jag fick frukost på sängen och det var lyxigt värre. Sen åkte vi hem och lämnade husvagnen som ska stå på camping och vara hus åt matte i sommar.
 
 
Som ni vet så älskar jag fiske. Nu har isen försvunnit  så nu är det dags för spinn- och nät-fiske igen. Två små gäddor blev det i helgen, och gäddor är nog häftigast av alla fiskar för de bjuder på en riktig kamp innan de ger upp. Jag deltar genom att skälla allt vad jag kan. Jag vet inte om det fungerar lika bra som på tjäder men det kan ju inte skada i alla fall.
Vi har även fiskat med mjärde men det gick inget vidare för vi fick ingen fisk alls på det sättet. Gammelhusse sa att det var ölburken som ska hänga i mjärdet som fattades. Jag hade ingen aning om att abborrar dricker öl?! Men om han säger det så.... Jag ska i alla fall testa nästa gång jag kommer till Myrheden.
 
 
Det finns en film som heter, Dansar med vargar, har jag hört men min gammelhusse simmar med ormar istället. Det blev en verklig uppståndelse då för han ville inte bada tillsammans med en huggorm. Den var i och för sig inte så stor men den lät fasligt arg och simmade bra mycket snabbare än gammelhusse.
 
 
 Matte fiskade upp den och la den i båten så vi skulle veta var den höll hus medan vi funderade ut vad vi skulle göra med den. De är ju fridlysta men de behöver ju inte bo på gården precis. Misstänker att Bina skulle kunna bli ormbiten så dum som hon är.
 
 
 Gammelmatte hämtade en tunnsäck ( med passerat bäst-före-datum) och sen gjorde hon och matte allt för att agera ormtjusare medan jag tittade på. Efter flera försök då ormen ringlade ut ur säcken blev den till sist infångad, bara för att direkt sticka ut huvudet genom ett litet hål på sidan av säcken. Med ormen i säcken och säcken i en hink fick den sen åka en bit och bli utsläppt på ett säkrare ställe för alla inblandade. 
 
 
Som ni hör är mitt liv som hund nästan aldrig tråkigt utan händelserikt och spännande.
Ha en skön sommar!
Önskar Frode