Jaktprov

Idag "lånar" jag bloggen av Frode och skriver för egen räkning och jag tänkte berätta hur en helg med jaktprov kan gå till. Kanske inte som det vanligtvis brukar vara men så som det var helgen den 22 och 23 augusti 2015.

Efter att ha jobbat natt under veckan och sovit halva fredagen så använde jag eftermiddagen till att packa bra-att-ha-saker i husvagnen. Det vanligaste är nog regnkläder, fleecetröjor, Goretexbyxor och liknande. Så var det inte i år! I år gällde minsta möjliga kläder, eftersom sommaren på något sätt kommit bort och levererats i efterskott istället. SMHI lovade 25 plusgrader som eftermiddagstemperatur och jag är ingen älskare av värme i kombination med kroppsansträngning. Det första jag packade var alltså bikini i hopp om att hinna ta ett bad i nån liten sjö, sen fick det väl följa med mera praktiska kläder så klart. Bra-att-ha är också mat så det inhandlades så klart och lastades in i kylskåpet.

Efter diverse andra nödvändiga sysslor så startade vi (jag och John samt Bina och Jonna) resan mot Reivo. Vi hann tvärs över gatan!
Varför fungerade inte lyset på vagnen? Efter en stunds funderande så visade det sig att Någon lyckats förstöra släpvagnskontakten på bilen. Vem Någon var vill jag låta vara osagt.  Men hur kan en medelålders kvinna rimligen veta allt om hur man ska trycka och vrida ihop trettonpoliga kontakter? Så länge det lyser så bör väl allt vara ok tycker jag.
Sent om sider kom vi fram med en husvagn som saknade blinkers och bromsljus men i alla fall hade några fungerande lampor, det är ju ljust länge så det fick väl lösa sig.

Lottningen var redan klar, Bina och jag skulle gå eftermiddag på vårt vanliga ställe Långtbortistan, nära Suddesjaur. Sängen i vår nya husvagn är mjuk och skön så jag somnade ovaggad. Bara för att vakna halv två av att näsan nästan frusit till is. Det var kallt som sjutton eftersom temperaturen sjunkit till sex grader utanför vagnen och var på väg åt det hållet inne i den också. Attans också, jag som bytt bort vår förra vagn för att den haft problem med värmen. Det enda varma stället var skåpet där pannan sitter men där fick jag inte plats så det var bara att dra på de fåtal varma plagg jag tagit med (bikini värmer dåligt) och försöka somna om. Då just innan jag somnade kom jag på vad felet var, i den här husvagnen måste man själv koppla om från 220 volts cirkulationspump till 12 volts och det gjorde jag och då kom värmen.

 

Klockan fem väckte John mig innan han skulle fara för att döma ett prov och talade om att vi hade punktering på bilen, Punktering och jaktprov är något som jag expert på, som mest har jag fått fyra punkteringar på samma jaktprovsresa så det kan jag sedan tidigare. De som konstruerar nya bilar har dessutom aldrig hört talas om punktering på avlägsna grusvägar så de har bestämt att utrymmet där man förvarat reservdäcket på äldre modeller kan användas till något annat, oklart vad. Som det är nu hittar man bara pukteringsspray, domkraft av tveksam kvalitet och en fälgmojäng av vekast möjliga metall. Med hjälp av våra döttrar och snälla vänner fick vi ett vinterdäck att byta ut det punkterade med strax innan det var dags att åka iväg till skogen.

Det var outhärdligt hett i skogen, ungefär 24 grader och stilla lugnt och cirka en miljard knortar. De åkte in i näsan, i halsen och i ögonen och de gjorde sitt bästa för att äta upp oss. Bina såg ut att tycka att det var i varmaste laget och att det var en tråkig skog utan fågellukt. Till sist började hon i alla fall skälla och domaren smög mot skallet. Efter tio minuters väntan i knorthelvetet så väntade jag med spänning på att fågeln skulle fara iväg men inget hände utan Bina matade på med samma intensitet. Så hörde jag domaren ropa att det var fritt fram att komma och titta på: ekorren. Förbaskade eländiga hund, varför ska hon skälla ekorrar? Och på jaktprov dessutom.
Sen hände inte mycket mer än att vi såg ännu mer mygg och knort och att vi svettades och våndades den tid som återstod av provet. Det var med njutning jag drog igen bildörren och satte på AC:n och körde tillbaks till husvagnen.

Sen gick jag och gamla Jonna till sjön och badade och det var så skönt!

 

Dagen efter var det förmiddagsprov och något svalare och skönare. Resultatet var dock inte särskilt mycket bättre om man inte räknar två ekorrskall som dubbelt så bra förstås. En fågel hittade vi i alla fall och där gjorde hon allt rätt min stolliga Bina så resultatet blev 57 poäng och ett tredjepris.

 

Det blir alltså att ta nya tag senare i höst med nya punkteringar, ekorrar, knort och förhoppningsvis riktiga fåglar. Målet är den tredje ettan så Bina kan börja titulera sig Svensk jaktchampion.

/Elisabet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0