Blogginlägg All-inclusive

Hej!
Här kommer en halvårsrapport från mitt perspektiv. Stora företag brukar lämna halvårsrapporter så varför kan inte hundar med storhetsvansinne också göra det. Observera, det är min gammelmatte som anser att jag har storhetsvansinne inte jag
Min rapport från det gågna halvåret är inte helt positiv. Livet är som det är, ibland går allt bra och det hela flyter på, och ibland går det mindre bra och man liksom sitter fast. Lika fast som en gummistövel i en blötmyr. Blöt om fötterna kan man också bli, fast man inte trodde det från början.
Jag och gammelmatte har haft det lite si och så i höst, vi har jäktat framåt men ändå bara suttit fast och inte kommit någon vart. Fast nu stundar snart ett nytt år då jag går in i en ny era, nämligen veteranens. Jag fyller åtta år på nyårsafton och det innebär att jag då har blivit veteran. Lika stilig som förr, fast bättre!
 
 
 Lite roligt har jag faktiskt hunnit med i höst. Bland annat har jag jobbat som Body double, som det kallas när någon ersätter en skådespelare som inte vill visa sig i utsatta situationer, till exempel naken. Tänk att jobba som Brad Pitts rumpa. Kanske inget för mig, i fall han inte har svans och extremt mycket hårväxt där bak, men man vet aldrig nu när min karriär fått fart. Jag jobbade som motiv inför fotograferingen av skallkungsdeltagarna och det är det närmsta jag kommit en skallkungsstart, men jag får hoppas på mina barn kommer längre än jag.
 I flera minuuuter fick jag stå medan matte fotade och fotade och inte fick jag  nån ersättning för mitt jobb heller. Men det blev rätt fina bilder.
 
 
 Under rubriken stövel-i-blötmyr måste Tuva placeras, hon ger mig den känslan. Ytterligare en valp som förpestar min tillvaro, äckligt söt och lurvig, felfärgad och bortskämd. Hon tar min plats och mina sysslor också. Redan när jag var en liten valp lärde jag mig samla ihop mjöl från golvet i bagarstugan och göra egen deg av det. 
Men nu kommer allstå Tuva och gör samma sak, med den skillnaden att hon samlar lite av degen i näsborrarna men sväljer det mesta och för det får hon beröm och alla tycker hon är såå söt. Fy för valpar i allmänhet och keeshondvalpar i synnerhet!
 
 
Här ser ni hur duktig jag var när jag var liten, en stor klump deg har jag samlat på tungan och inget i näsborrarna.
 
 
 
Bakning i bagastugan är annars en familjeangelägenhet som de flesta i familjen är inblandade i. Gammelmatte och Malin testade hur stora bröd de klarade av att göra och här var de uppe i maxstorlek.
Till middag åt alla vedugnsbakad pizza i stearinljusens sken och det är den allra godaste pizza man kan tänka sig. Synd att det bara blir två gånger per år.
 
 
 Ont om fågel har det varit i höst också. Gammelhusse och gammlmatte har planerat och funderat var de ska gå och Flisa har gjort sitt bästa för att hjälpa till. Hon är ganska dålig på att läsa kartor och jag tror inte att hon gjorde nån nytta där hon låg på rygg mitt på kartan. Fast hon tror väl att hennes far är glasmäsare och att det gör henne genomskinlig. Men trots att jag är bra på många sätt och kan det mesta så är jag inte så kunnig i glasmästeri. Tassar passar dåligt för såna jobb.
 
 
Några fåglar har jag skällt i höst. Matte säger att jag är duktigare än någonsin och att jag är särskilt bra på att göra förnyade skall. Det är jag tvungen till eftersom alla verkar tycka att de fåglar som just jag hittar ska få leva vidare. Alltså har jag inget val än att se till att hitta fåglarna en gång till och börja om från början. Ett hårt jobb för en gammal man.
 
 
Som vanligt när det är lite fågel så finns det mest hönor, jag undrar om tupparna byter kön när det är nödvändigt eftersom jag nästan inte sett en enda tupp i höst. 
 
 
  Under en av höstens jaktturer hittade gammelmatte ett bevis på att även om förutsättningarna inte är de bästa så kan man växa sig stor och nå himlen. Fast man hamnat lite snett (ovanpå en sten) så kan man rota sig på det ena eller andra sättet...
 
 
 ..sen gäller det bara att vara envis och tro på sig själv och hålla sig hårt fast när stormen viner. Något som tål att tänka på när man tycker att något verkar vara omöjligt. Jag försöker hålla det i minne när det viner uppe på toppen och jag måste erkänna att det är det varit tronskifte här hemma. Kronprinsen Ylvis, har tagit över kungakronan i höst, men det är bara för att själv ville abdikera, inte för något annat, det får ni absolut inte tro.
 
 
Hösten var ganska sen med jordgubbar som blommade i början av oktober, samtidigt som det fanns några bär som mognade så sent. Det hänger nog ihop med att våren var ovanligt sen och snön nästan låg kvar till midsommar, allt var så att säga mycket försenat.
 
 
Efter höstens första riktiga frostnatt var det så här vackert vid en liten bäck, grenar som glacerats med is och förvandlats till riktiga konstverk. Det gäller att titta på de små detaljerna och se hur vackert det är på senhösten annars är det mest snö och mörker som väntar och det är länge tills det vänder och solen kommer tillbaks och det är absolut en sak som platsar under rubriken stövel-i-blötmyr-känslan.
 
 
 Ännu fler valpar kom det i oktober! Precis som Tuva var de felfärgade och äckligt söta. Det enda riktigt goda med dem var att de flyttat långt härifrån. En flyttade ändå till Stockholm och det bör väl vara en garanti för att jag slipper se henne mer. Under de drygt åtta veckor som jag tvingades dela mitt hem med dem så blev de allt fräckare och fräckare.
 
 
Flera av dem la sig i min fåtölj. Helt oombedda klev de upp och bäddade ner sig där, och alla tyckte att de var duktiga och söta. Inte är det någon som berömer mig om jag klättrar upp och lägger mig där trots att jag också är söt.
 
  
Nu har har det varit jul igen för åttonde gången i mitt liv och då får man utså lite spektakel för att det ska bli bra bilder. Man får offra lite av sin manlighet men det bjuder jag på.
 
 
God jul och Gott nytt år!
Glöm inte att fira min födelsedag den 31 december med god mat och och mycket champange.
Hälsningar från Frode

RSS 2.0