Nytt år och nya möjligheter! Om gudarna vill....

 
 Oj vad tiden går, vi har fått ett nytt år fast jag inte är färdig med det gamla. När jag var en liten valp och hade långtråkigt fick jag alltid höra: "att vänta tills du blir äldre, då kommer tiden att gå så fort så du inte hinner med" och så rätt de hade. Jag hinner inte allt jag planerat.
Dessutom har jag problem med min cowriter. Mina tassar är inte helt anpassade för att använda ett tangentbord så jag är beroende av lite assistans av gammelmatte med själva skrivandet. Sen stavar jag inte mycket bättre än Nalle Puh så det begränsar också min förmåga till egna blogginlägg. Problemet med gammelmatte är att hon tillbringar allt mer tid på rygg i sängen även då hon är ledig. Hon skyller på migrän och säger att hennes bästa vän är en plasthink som hon bär omkring på. Onödigt tjafs tycker jag! En matta är allt som behövs när man ska kräkas, gärna så tjock som möjligt och med god uppsugningsförmåga av flytande innehåll. På det sättet kan man återanvända de bästa bitarna som kommit upp eller låta någon annan ta dem. Recycling på bästa sätt.
 
 
I början av november tog gammelmatte och mina barn till nygamla metoder för att få fart på jaktlyckan. Efter att ha skrämt, bommat och skadskjutit fåglar för Ylvis läste gammelmatte på hur man gjorde förr i tiden för att hjälpa turen på traven. De vände sig till Skade, som enligt nordisk mytologi var jaktens och vinterns gudinna. 
 
Först måste jag bara berätta att den skadskjutna tjädertuppen återfanns och avlivades med hjälp av Bina som jagade in den under en gran och skällde på den tills gammelmatte hann dit. Ylvis ansågs inte nog erfaren för att sånt jobb och jag får nog hålla med om det. Tack och lov är det sällan man råkar ut för att skadskjutna fåglar flyger så långt som denna tupp gjorde, men om det händer är det viktigt att spåra upp dem och avsluta lidandet snabbt.
 
Så åter till det offer som gammelmatte, Ylvis och Flisa gjorde i en myr just innan vintern kom på riktigt. En klo från en tjäderhöna och ett par patroner i passande kaliber hoppas de ska göra att turen vänder. De får nog vänta till hösten för att se om det fungerar på rätt sätt. Jag önskar dem all lycka till i alla fall och att eventuell tur skvätter över på mig.
 
 
 Jag hörde att herrarna i Sundsvall skulle klä sig i damhatt och gå på hattparad för att protestera mot kvinnovåld. När jag sen hittade en damhatt i min storlek så tog jag på den för att göra samma sak.
Jag protesterar mot att Bina är arg på mig när jag vill uppvakta henne.
Jag protesterar mot att Jonna är arg på mig när jag ska ta hennes tuggben.
Jag protesterar mot att matte blir arg på mig när jag vill dra dragkamp med kopplet.
 
 
Den första snön som kom tinade och frös och tinade och frös. Det blev vasst och och skrapigt och farligt för tassarna. I början av december blev det lite bättre och vi gjorde en härlig skidtur med gammelmatte. En och annan tjäderhöna träffade vi på, men i sällskap med Kilpi är det helt omöjligt att skälla fågel. Om vi andra försöker få fåglarna att sitta försöker hon skrämma livet ur dem med vilda skrik. De fåglar som hon skrämde på flykten flyger förmodligen fortfarande i vild panik. 
 
 
 I mellandagarna gjorde vi säsongens första skotertur. Jag vet inte riktigt vad som menas med mellandagarna, har de kommit i kläm på nåt sätt? Mellan skinka och filé? Eller mellan paket och raketer?
Hur som helst var det en toppendag även om den var kort. Malin och gammelmatte körde skoter hela vägen till vår koja med den nya eldplatsen. Vi andra åkte skidor eller använde benen en del av vägen för att ta oss fram genom snön. Det rökta köttet smakade mums i hungriga magar innan det blev dags att åka hem igen.
 
 
På nyårsafton fyllde jag ännu ett år, de har hunnit bli sju vid det här laget, och eftersom jag är en betydelsefull hund så uppvaktades jag med tårta på sängen.
I vanlig ordning så anordnades det fyrverkerier på kvällen (och lite när som helst), något jag verkligen kan vara utan. För mig är det inte något större problem men det är riktigt synd om Kilpi när det smäller, hon tror nog att det är jordens undergång eller något liknande.
 
 
Här kommer de två sista bilderna som får representera varsin månad.
Först en mycket grå bild som är tagen i november. En månad då det mesta är grått i färgerna. Ljuset eller kanske avsaknaden av det, ger det mesta i naturen en grå ton. Att motivet sen är en vackert grå gammal timmervägg förstärker det hela.
 
 
 I kyliga december är färgerna isigt rosa och blå och det är vackert med all rimfrost och snö. Snart är året slut och ett nytt står på tur med nya möjligheter. Årets mörkaste tid lyses upp av alla juleljus och det känns skönt tycker jag och det bästa av allt: Nu vänder det mot vår.
 
 
Jag lovar ingenting bestämt, men för att låna ett delar av ett citat som Mikkos och Penttis matte brukar använda när hon puffar för sina reportage: Frodes blogg återkommer snart i en dator nära dig!
Hej!

RSS 2.0