Från vit vinter till grön vinter

Hej!
 Nu är det verkligen länge sedan jag skrev senast! Då var det vit vinter och det bara snöade och snöade och gammelmatte bara skottade och skottade. Hon skottade tak, vedhögar och vägar och då och då skottade hon fram skotern som hon kört fast. Bland annat så skottade hon av en hel myr eftersom hon bara körde fast på nytt hela tiden, tala om krondike.
Så gick tiden och den vita vintern blev grön, det har varit både kallt och blåsigt och regnigt. Fast jag vet hur det blir. Vänta bara till den 25 augusti, då blir det sol och 20 grader varmt och ingen vittring.
 
 Jag ska berätta lite vad vi har gjort. I påskas gjorde vi något spännande som vi inte försökt oss på tidigare, vi satte ut nät under isen. Kilpi gjorde sitt bästa för att kolla om fisken fanns där nere men jag tror inte hon såg nån fisk.
 
 
Jag hade ingen aning om att man behöver en isbjörn för att sätta ut nät. Dessutom trodde jag nog att en isbjörn hade mera likheter med en vanlig björn än med en bräda men, men man lär så länge man lever.
Isbjörnen kravlade sig i alla fall från hål till hål under isen på något magiskt sätt. Den drog med sig en racklina (ett annat ord för snöre) som sen drog ut nätet. Hur enkelt som helst! 
 
 
 Bolla hjälpte till på sitt sätt genom att hålla nätet varmt och på plats under tiden som isbjörnen kröp runt under isen. Fast hon fick skällning för att hon trasslade till nätet istället.
 
 
 Dagen efter vi satt ut nätet var det dags att kolla om vi fått någon fisk och då var jag verkligen på helspänn. Som jag har tjatat om förrut: Jag gillar verkligen fiske!
Vi fick ett par fina sikar och en stor gädda.
 
 
Sen var det några abborrar som verkligen trasslat till det för sig och för gammelmatte. De är stickiga och bråkiga och inte särskilt trevliga att ha göra med. Det slutar alltid med en massa småsår som gör ont om man inte passar sig.
 
 
 Har jag nämt att Bina är bortskämd??
Så grymt att hon har egen säng med kudde och täcke och där ligger hon och gammelhusse och sover. De vilar sig i form till hösten påstår de.
 
 
I slutet av maj hade snön börjat tina bort så smått men det var fortfarande isande kallt.
Här står Kilpi och begrundar körskador och den skog som fanns en gång. Det moderna skogsbruket är lite deprimerande. Inte ens mina barnbarnbarns barnbarnbarn kommer att få skälla fågel här tror jag och matte som är jägmästare och ska jobba med sånt här. Jag hoppas att hon blir trädkramare och kramar alla tallar så de finns kvar till framtiden.
 
 
 ....Och sen kom sommaren, eller hur det nu var.
Isen försvann i alla fall och matte tyckte att jag skulle börja simträna igen. Det kylde om tassarna så mycket att jag nästan försökte gå på vattnet i stället. Simträna kan hon göra själv tycker jag.
 
 
Ylvis är bra att ha i sophanteringen, han är inte så kräsen på vad han äter och inte hur och var han äter heller. Han har inte riktigt förstått att ju mer man krånglar med maten desto godare mat serveras. Om man äter allt vad som bjuds så får man bara Magnussons i skålen. Men matvägra ett tag och då kommer lyxmaten fram. Ligg en vecka på djursjukhus och då får du bara kyckling och leverpastej. 
 
 
 Jag har varit till Norge också. Min mors hemland så det borde väl vara mitt besteland då. Men det är definitivt inte mitt bästeland. Det går aldrig bra på utställning där, jag kan inte begripa att ingen i Norge förstår min storhet och begriper att belöna den på rätt sätt. Visserligen fick jag Cacib i Trondheim för fem år sedan men då fick jag inte tävla om Cert ännu så det kan väl knappast räknas. Däremot har jag både fått min enda trea och blivit vägrad en start då jag (läs gammelmatte) glömt mitt Working class certifikat hemma. Då var matte inte särskilt glad.
 
Lite sightseeing hann vi med i Bodö och jag tänker att jag trivs bäst i Arjeplog där det inte finns så mycket sten, betong och glasväggar.
 
 
Vi bodde hemma hos en trevlig kvinna i hennes hus, hon hade en liten hund som kallades för han, Alfred. Han, Alfred skällde på oss, han ville väl inte ha främmande hundar i sitt hus.
Det här med familjesemester kan vara hårt. För mig i alla fall! Jag fick ligga på hårda golvet medans frugan låg i soffan och lillflickan i fåtöljen. Gammelhusse säger att det är så det är att vara man. Att ständigt uppoffra sig till förmån för familjen.
 
 
 En sista bild från Norge och Saltstraumen där jag gick upp på bron för att titta på utsikten. Det var kallt som sjutton när vi var där jag förstår varför alla norskar drar till Sverige när de kan, nämligen för att tina upp.
 
 
Nu är det inte mer än drygt fyra veckor kvar tills det är julafton på riktigt och ...
Då finns det ingen som tar en 
man är kung kung kung i skogen
Det är något som man 
verkligen vet 
den 25:e smäller det 
Då finns det ingen som tar en 
man är kung kung kung i skogen 
 
Vi hörs!
Frode