Frode och Flisas blogg!

 God Jul och Grått Nytt Hår!
Det är kanske lite för tidigt att säga det men eftersom nästan allt annat jag gör är försenat så är det väl trevligt att göra något i förskottsväg.
Det gråa nya håret växer på gammelmattes huvud och Bina bidrar till att det går fortare och fortare. Det var förresten inte bara håret som blev missfärgat när gammelmatte hämtade sin lilla pälskling en sen kväll i september. För att göra en lång historia kort så hade Bina gått på en flarkmyr och vägrade komma tillbaka. Eftersom Bina har fyra ben och väger en bråkdel av gammelmattes vikt så gick det inte lika bra för gammelmatte att gå dit. Det slutade med att hela gammelmatte såg ut som Bina på bilden nedanför och geggan hade fyllt både stövlar och behå och allt därimellan också. Och det finns ju faktiskt folk som betalar för lerinpackning och det fick ju gammelmatte på köpet alldeles gratis, men hon uppskattade det inte riktigt tror jag.
 
 
 På hösten är det många jobb som måste göras och ett av dem är sätta upp nya stickesbuskar efter vägen. Jag hjälpte till så mycket jag kunde fast gammelhusse fick sköta järnspettet. Jag höll nogrann koll på att han gjorde allt rätt för det är viktigt att hålen kommer på rätt ställe och de bör vara tillräckligt vida så att pinnarna inte sitter så hårt när jag vill dra upp dem igen. Personligen tror jag att vägpinnar finns för att jag ska ha något att leka med när jag känner för det.
 
 
 Att sätta ner pinnarna gjorde vi tillsammans och jag hjälpte till att sikta rätt, jag drog åt mitt håll och gammelhusse drog åt sitt och på det sättet blev det riktigt bra utfört. Nu kan plogbilen hitta vägen även om det kommer mycket snö i vinter.
 
 
När vi höll på så hittade vi några stenar som vi plockade upp ur vägen. De var lite för stora för att jag skulle orka med dem, även om jag hade pippi på att bära stenar när jag var yngre.
Om man släpper en lagomt stor sten i en riktigt brant backe så rullar den ner, sen kan man skällande springa ner och hämta stenen för att bära upp den och släppa den igen. Det är sånt som kallas hobby, att göra något fullständigt meningslöst bara för att det är roligt.
 
 
 Att fiska rom till julafton också ett av höstens jobb och det går många meter nät för varje sik med rom. Såna här dagar är det i alla fall ett nöje att åka båt och lägga ut nät. Vattnet var blankt som en spegel och solen värmde skönt. Det var nästan så att jag började nynna på en gammal klassiker 
Fisken i sjön
Sover nog nu
Den är nog trött
Eller vad tror du?
Det ska va' gôtt å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva... osv
 
 
Och det är gött å leva på hösten när man är finnspets och jobbet är att fylla frysboxen med tjädertuppar.  Det är klart att det är bra att bottna frysen med lite älgkött och bär och annat smått och gott men sen ska det läggas ner lite fågel som kan ätas vid högtidliga tillfällen året om. Det finns kanelbullens dag och alla andra konstiga dagar fast jag tycker att den enda dagen vi behöver är tjäderns dag och den kan vi fira minst en gång i månaden. 
 
 
Tyvärr kommer snön oftast allt för tidigt om höstarna och sen är det ju någon som knycker allt dagsljus och gör dagarna allt kortare och kortare. Nu strax innan jul hinner ju solen knappt gå upp innan den går ner igen, och då är det ju bra att det finns snö som lyser upp världen riktigt bra.
Nu lämnar jag ordet till Flisa som jag tycker är den som har bäst förutsättningar att ärva min blogg och alltså bör få tillfälle att öva sig inför framtiden.
Hejdå från Frode.
 
 
Hej Flisa här!
Jag går i min fars fotspår på alla sätt jag kan och nu ska jag berätta om vad som händer då han inte är med. Jag har mest jagat tillsammans med matte, det vill säga Frodes gammelmatte.
Matte var rätt tråkig och bråkig i början av hösten. Hon tjatade mest om att jag skulle följa med och gå hit och gå dit, fast jag hade inte någon lust att göra som hon ville. Det slutade med att matte åkte hem och jag stannade kvar. Efter ett tag började jag tycka att det inte var så jättekul att bli ensam kvar i skogen så jag testade att göra som matte sa och det blev faktiskt mycket roligare på det sättet. Jag hittade flera fåglar som matte sköt och då blev jag glad och matte blev glad och det kändes mycket bättre. Sen åkte vi hem från skogen samtidigt också och det var inte heller så dumt. I framtiden ska vi nog komma bra överens jag och matte även om hon har en hel del kvar att lära.
 
 
 Ett par dagar i höst hade jag ledsagarservice och tog med farmor Jonna på jakt, hon hör nästan ingenting så hon tog hjälp av mina unga öron att hitta några orrar som hon fick vara med och skälla på, det är årets goda gärning från min sida.
Vi gick i snön upp på ett berg och det var faktiskt handikappanpassat med stenblock i form av ramper som gick från sida till sida och det underlättade ju för både farmor och för matte som tyckte att det var jobbigt att gå uppför. Annars är farmor ganska pigg för sin ålder och håller igång med sorkjakt om hon får chansen.
 
 
I mitten av november åkte vi på en låång resa till Norges huvudstad. Jag har varit till Norge förr, för mer än ett år sedan och jag känner mig lite hemma där eftersom farmor kommer därifrån och både pappa Frode Estil och brorsan Ylvis har norskinspirerade namn så jag är nog pyttelite norsk.
 
 
Vi bodde på hotell på en ganska spännande plats som heter Holmenkollen, det var otrolig utsikt från hotellet och mycket att titta på i närheten. Det stod en förstenad hund strax ovanför ett ställe där det verkade bedrivas någon sorts jakt, det sköts i alla fall väldigt mycket. Jag funderar om det var en form av snabb toppjakt, alla jägare hade skidor och åkte fort innan de sköt fem skott i följd. Antagligen missade de alla fåglar för det verkade inte bli något byte för någon, utan de åkte bara mer skidor. Det hela var ganska obegripligt.
 
 
 Strax intill den förstenade hunden stod en dito jättestor gubbe på skidor. Olav V hette gubben och han hade visst varit Norsk kung nån gång för länge sen. 
 
 
Det verkar som om Olav V inte var den enda som gillade skidor. Fast det inte fanns någon snö så var det fullt med skidåkare av alla storlekar och åldrar och de åkte upp och ner för samma backe. Antagligen föds norrmän med små skidor på fötterna och de får inte av sig dem ens sen de dött utan då blir de statyer och får fortsätta stå med skidorna på i all evighet.
 
 
 Nu är det dags för mig att runda av och säga 
From all of  us to all of you a Very Merry Christmas!
Hälsningar från Flisa och matte
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

God Jul o Gott Nytt År på er alla,hoppas vi ses snart. Kjell o Viveka

2016-12-22 @ 14:46:47
Postat av: Anonym

God Jul o Gott Nytt År på er alla,hoppas vi ses snart. Kjell o Viveka

2016-12-22 @ 14:46:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0