Ut med det gamla och in med det nya...

 
 
Den första bilden i min blogg under 2017 är tagen på förra årets sista dag då jag fyllde nio år. Jag firade som Findus med pannkakstårta som dagen till ära avnjöts sittande vid dukat bord. Mina gäster fick dock äta sina portioner som de hundar de är i vanliga matskålar på golvet. Det är skillnad på lort och pannkaka! De ska vara tacksamma att de fick smaka.
Nu när jag är inne på mitt tionde år känner jag mig fortfarande som en man i mina bästa år. Jag hoppas att jag är som mamma som visserligen hör dåligt men hörs bra trots att hon blir tolv år nu på tisdag den 28 mars. Förlåt va' sa du? Om hon får pannkakstårta på sin födelsedag? Det kan jag inte tänka mig, kom ihåg, lort och pannkaka!
 
 
Jag är fortfarande missbrukare trots min höga ålder. Det finns en last som jag inte kan motstå och det handlar varken om snusning eller sniffning, även om jag både brukar snusa och sniffa ibland, främst om det gått nåt spännande djur. Nej min last har varit och är fortfarande fotning och det har inget med fotografering att göra.
Ser jag en fot på ett lämpligt ställe så måste jag skynda mig fram och bli fotad. Visst är det trevligt att bli standardkliad med händer men inget går upp mot en riktigt fin fot, ju större ju bättre.
 
 
 Så här i mellansäsongen gäller det att hålla igång kroppen på olika sätt. Jag gillar skidåkning så länge den sker på ett betryggande sätt. Redan som ung råkade jag ut för ett trauma som innehöll en skoter, en pulka och en förfärlig massa vatten http://frodeestil.blogg.se/2009/april/ och efter det är jag mycket skeptisk när det gäller is. Jag misstänker tillochmed att man kan drunkna på land om förhållandena är de rätta. Jag gillar inte skare som går sönder, även om det är långt från närmsta vatten, man kan aldrig vara nog försiktig.
 
 
Har ni förresten hört det senaste, det har hänt igen!
Bina har varit ute med andra hundar och den här gången har jag blivit farbror till min frus barn och till mina barns syskon. Detta borde väl på något sätt göra mig till mina brorsbarns pappa och sen är det bäst att jag slutar grubbla på detta för jag blir bara yr i huvudet. 
Min bror tog i alla fall inget ansvar när det verkligen blev allvar. Bina fick ensam ligga i valplådan och plågas och jag fick visa mitt deltagande. Tur att man är född i rätt kön och får allt roligt och slipper det besvärliga.
 
 
 Nu måste jag alltså dras med mina brorsbarn i åtta veckor, men jag har hört från en säker källa att Uro får det hett om öronen vad det lider.
Vi hörs! Ha en skön vår! Frode
 
 
 
 
 

RSS 2.0