Nytt år och grått hår

2024 har inletts med en ny istid.
Det har börjat bo björndjur på mina människor tror jag. Björndjur, har jag hört, kan leva nära absoluta nollpunkten och det verkar som om vi närmar oss den med stormsteg. Dessutom är Björndjuren en sorts trögdjur och det matchar matte och husse precis. De hasar runt mellan teven, matbordet och sängen iförda underställ och suckar över kylan. Matte klagar på att det är tråkigt att bara laga mat och ännu tråkigare att äta den. Det syns dock inte på henne direkt, hon är lika rund som vanligt.
Jag är pälsklädd och köldtålig och därför växer inga Björndjur på mig, men däremot är jag också uttråkad till tusen.
 Men nu är det dags att sammanfatta senare delen av 2023.
 Året då jag blev en meriterad jakthund. 
 I slutet av september åkte vi iväg för att gå jaktprov hos ett par snälla människor som tog sig tid med att gå runt i skogen med oss. Husse började med att åka iväg med mamma Lempi på morgonen, under tiden satt matte, jag, Kielo och Skarja i husvagnen och väntade.
Vi väntade mest på att bilen skulle komma tillbaka så att antingen jag eller Skarja kunde åka ut med vår domare Tore. Matte tyckte att när det är jaktprov ska man lotta vem som ska starta först. Så hon gjorde lappar med mitt och Skarjas namn och lappar med förmiddag och eftermiddag. Sen fick Kielo dra lott. Hon nosade först på en namnlott och sen på för eller eftermiddagslott. Och det slutade med att jag förlorade! Jag fick eftermiddag med regnskurar och blåst.
Här ser ni matte och Kielo ta en selfie efter de dragit lott.
 
 
 Trots att jag har lite  koncentrationssvårigheter när det blir för många fåglar så tycker jag att jag skötte mig riktigt bra och matte var jätteglad över mina poäng och säger att jag är en riktig champinjon. Under 2024 ska jag nog prova på att visa upp min bästa sida på nån utställning så att jag kan få papper på att jag inte bara kan jaga utan att jag ser ut som en hund också.
 
 
Sen kom vintern på bara en schwinblink och jakten tog slut fortare är som var roligt. För er som inte vet vad en schwinblink är, så betyder det typ fortare är en gris blinkar. Jag har absolut ingen aning om grisars blinkhastighet skiljer sig från hundars men så brukar man säga, så då säger jag så.
 
 
 Ett par svängar var jag och matte ute i snön i alla fall. Den här dagen gjorde jag ett spännande fynd nämligen ett par stora älgar som jag passde på att jaga på flykten. Matte tyckte inte att det var nåt vidare bra hittepå, då både älgarna och jag färdades betydligt snabbare och längre än matte och det blev en rejäl sväng upp på ett berg innan jag var nöjd och klar med det. Dåligt använd tid tyckte matte som inte är älgjägare.
 
 
Jag har konkurrens om mina fåglar såg vi en dag då isen frusit på sjön. En orre hade blivit rävmat men det hade inte skett utan strid. Tråkigt för orren men rävar måste väl också äta tänker jag. 
 
 
 Min kompis Kielo är en riktig typ. Hon fjäskar för matte hela dagarna och låtsas att hon är en snäll hund som aldrig rymmer till skogs. Därför får hon följa med på allt hela tiden. I november var hon med på isen och fiskade sellak många dagar men jag vet att ibland hann hon stjäla nån liten fisk då ingen såg, för hon luktade fisk om munnen när hon kom in efter sina turer.
 
 
 Kielo kan sitta ganska fånigt också. Så där gör hon varenda dag, sätter sig på trappan och dinglar med benen. Hon är otroligt störig också och bråkar och far runt också. Inte alls som jag som är lugn och stillsam och vet att uppföra mig.
Nu får det räcka för den här gången och jag borde faktiskt försöka skriva lite oftare men det är så svårt att hinna med allt som händer hemma hos mig,
Vi hörs!
//Maja