Livet är orättvist!
Ju äldre jag blir, desto mer övertygad blir jag! Livet är vansinnigt orättvist.
Jag misstänkte redan i valplådan att maten inte alltid fördelades rättvist och med tiden blev jag allt säkrare, och nu har jag bildbevis på att det är så. Misa får åtminstone fem gånger så mycket mat som vad jag får. I alla fall räcker hennes mat fem gånger så länge. När jag är klar med min mat och har slickat skålen noga, så står hon där och äter och äter. Jag brukar försöka hjälpa Misa med de sista kulorna, men då blir hon sur och morrar och ger jag mig inte då så biter hon mig i nosen. Det är inte rättvist.
Vet ni sen vad som hänt?
Jag har blivit lämnad och övergiven!
Matte har flugit ifrån mig!
Vi for i väg med bilen i lördags och jag hoppades på att något roligt skulle hända. Kanske en hundutställning med fler goda rosetter eller ett besök hos Tilda eller Seidi, men icke. I stället åkte vi till en flyplats och matte försvann i ett plan.
Misa har berättat att det är spännande att flyga. Hon kom med Matte och Malin från Göteborg förra sommaren och alla tyckte att hon var så liten och söt. Varför får inte jag flyga? Jag är minsann också söt, fast inte så liten. Jag skulle nog få det lite trångt i Misas gamla flygväska men det borde ha gått, jag får ju ändå så lite mat.
Nu tycker ni säkert att jag är en gnällig typ, men det är ju det jag säger; livet är orättvist!
Hej Frode!
Det var längesen jag fick träffa dig och jag saknar dig, och alla dina vänner nu. Hoppas att du inte letar efter Sandra i badrummet fortfarande, för hon är här med mig, långt hemifrån! Ha det bra och jag lovar dig, du ska få extra mycket mat när jag kommer hem:)