I skogen med matte

Nu har matte bott i Umeå i en månad, och jag har känt mig ensam lika länge. Tur att det är jakttid så jag har ganska fullt upp de flesta dagarna, men det gör mig irriterad och deprimerad i alla fall. Så irriterad att gammelmatte pratat om att skicka mig till en psykolog så jag får prata av mig mina bekymmer och så jag slipper kallas för surgubbe.
Att vara i skogen är i alla fall härligt, jag känner verkligen att det är meningen med livet.



Gammelhusse fick se en tjäderhöna när han var på älgjakt med Seidi-älghund. Hon har inte riktigt klart för sig vad hon ska jaga, hon testar det mesta och skäller och bjäbbar på det som rör sig. Ett klart bra skottläge hade han i alla fall som ni ser, men han sköt bara med kameran.



Men nu till mina högtidsstunder i höst. Matte har varit hemma och följt mig till skogen två helger i september och båda helgerna har hon skött sig riktigt bra. Visserligen har hon skrämt flera av de fåglar som jag skällt, men två av dem har hon i alla fall fått i backen. Det är så häftigt att stå där och skälla och sen så pang och så ramlar fågeln ner nästan mitt i huvudet. Det är förresten inte bara fåglar som man får i huvudet heller, jag råkade faktiskt ut för att en av dem försökte bajsa på mig, då blev jag lite arg och skällde ännu värre.



Kolla matte, vad jag hittat!



Här är vårt senaste gemensamma byte, som vi fick nu i söndags. Nu blir det en viloperiod i en knapp vecka, vi ska till Stockholm för att husse ska springa ett halvt Lidingölopp. Sen ska jag, mamma och Ronja till Åland på hundutställning innan jag ska hem igen och börja om med jakten. Rapport om det kommer senare.
Hej från mig/ Frode
Allmänt