Midsommar (juni del 3)

Hej igen!
Midsommarafton bjöd visserligen på sol och vackert väder, men det var skönt att ha vinterpälsen på för det var inte särskilt varmt. Vi åt middag i husvagnsförtältet och det var mycket mat men inte speciellt god. Rökta räkor, whiskeygravat renkött och matjessill. Det är inte mat för en hund! Grädden på tårtan tyckte jag däremot bra om och grillat lamm gick också äta även om det var på tok för mycket kryddor i maten. Både vitlök och fotsvettskrydda.



På kvällen var vi ute med gammelhusses nya båt. Den är gjord för två som paddlar och en som åker med. Det var hemskt halt i botten på båten, så jag slog hakan i kanten om jag inte satt stilla. Jag ska köpa en gummimatta att lägga på botten i båten så det blir bättre tassfäste nästa gång jag ska åka med.



Malin som satt i en annan båt fick en fin fisk av precis rätt sort, alltså en lax. Tyvärr skulle det bli gravlax och inte hundmat av den. Snåla och ogina är de som inte kokar lax åt mig.



Midsommardagen bjöd på regnskurar. Eller rättare sagt EN skur som först kom blåsande från väster för att sen vända och komma tillbaka med vind från öster. Detta för att säkerställa att alla blev lika blöta och kalla. Envisa som mina människor är skulle de i alla fall vara ute på en holme i Uddjaur för att elda och äta smörgåstårta.



Emil hälsade på under helgen och nu bjöd jag honom på stekt tjäder. Han tyckte det var gott och jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt. Bra att han uppskattar mina byten, dåligt att det på så sätt blir mindre mat över till mig.



Min mattes mormor har ett riktigt fult husdjur. En husspindel som fick heta Martin och som bodde under taket i köket hela midsommarhelgen. Jag vet inte om han är kvar där ännu, jag har inte kollat det. Martin var inte så stor i maten, mygg som serverades med pincett var vad han åt. Han levde farligt när han åkte spindeltrådshiss och landade i gammelmattes behå och ni skulle ha hört hur hon skrek. Men Martin klarade sig och efter ett tag så hade han klättrat upp och satt på samma ställe igen och väntade på nya myggor.




På söndagen följde jag med matte och tittade på hur hon jobbar i Sveaskogen. Ett tråkigt jobb tycker jag. Räkna gamla träd och konstiga svampar och borra hål i granar för att räkna deras årsringar. Tur att ingen får för sig att börja räkna mina årsringar. Jag har bara fyra och jag är rädd om var enda en, jag vet att liehunden står och lurar där man minst anar det.
Frode





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0